En del investerare har en plan, och självdisciplin nog att följa planen i både medgång och motgång.
Hur skulle jag beskriva mig själv, sett utifrån mina transaktioner? Jag skulle säga idealistisk, impulsiv och irrationell. Inte så smickrande omdömen faktiskt.
Rationellt skulle jag säga att det mest rimliga är att månadsspara i Lysa, alternativt köpa deras underliggande fonder (Öhman Sverige/Global Marknad Hållbar) via Savr eller motsvarande. Jag gillar också tanken på att tillåta sig en mindre "lekpott" som används för t.ex IPO:er.
I praktiken har dock min lekpott blivit en relativt stor del av hela portföljen. Jag har mycket aktier som är utvalda utifrån teoretisk potential (klimatnytta, framtida marknadsvärde, verkshöjd/patent osv). De har presterat fint som helhet hittills men det finns stora inslag av slump och många enskilda bolag har inte infriat förväntningarna.
Jag tenderar också att vara optimistisk och fokusera mer på allt som skulle kunna gå bra, än på potentiella fallgropar. Det är en sympatisk egenskap men jag skulle nog gynnas av ett lite mer kritiskt perspektiv och att inte tro det bästa i alla lägen.
Slutligen skulle jag förmodligen också må bra av att sätta upp ett hårdare regelverk för mitt nysparande och hur det ska allokeras. Jag månadssparar förvisso i fonder, men när jag får oväntade sidoinkomster eller pengar över tenderar jag att direkt kasta dom på spännande förhoppningsbolag. Jag är mycket långt ifrån att köpa telekombolag när börsen rasar.
För mig ligger nog motsättningen i att jag å ena sidan vill ha rimlig avkastning till rimlig risk, men att jag samtidigt vill att mina sparpengar ska göra något slags nytta för världen. Det kombinerat med optimism och rastlöshet gör att jag lätt trillar över och köper aktier som jag inte skulle rekommendera andra.
Rent krasst så leker jag med mina sparpengar och gillar spänningen i att följa t.ex när/om Absolicon och OptiCept ska börja generera större intäkter. Nackdelen är både den högre risk det medför, men också den tid det tar i anspråk. Ibland är det ett rent nöje men ibland tänker jag att den största vinsten i att ha en majoritet fonder är att det skulle lösgöra tid till andra fritidsintressen.
Ett tänkvärt och bra inlägg.
ReplyDeleteVi drabbas nog alla av tvivel kring våra investeringar, inklusive då strategin, emellanåt. Det händer mig flera gånger per år. Men nu har jag bestämt mig för min strategi och att vara långsiktig.
För 10 år sedan hoppade jag fram och tillbaka mellan om jag skulle satsa på fonder (som oftast gick mycket bättre än mina aktier) eller något annat.
För ungefär 7 år sedan började jag nosa på detta med FIRE via att "passivt" leva på kontantutdelningar. Kapitalet fanns i princip där så teoretiskt var det grönt ljus men problemet var att omsätta det i praktiken pga alla tvivel. Sedan började jag så smått resan via några aristokrater på andra sidan atlanten och ökade på antalet innehav successivt. När sedan coronakraschen kom några månader efter det att jag "bestämt mig" så hade jag egentligen inga andra alternativ än att börja köpa allt som plötsligt blev på rea. Om inte så skulle ju allt mitt snack bara vara skitsnack.
Men därefter sedan ca 2 år tillbaka har jag modifierat strategin mot även fonder och ETFer. En ny tanke för mig är nu att även börja "leka" med en del av kapitalet på andra typer av innehav mot tillväxt och teknik och ny energi till exempel.
I dessa volatila tider tror jag det är extra lätt att uppleva att man "leker med sina pengar".
Ja, det dummaste man kan göra är väl att hatta fram och tillbaka, försöka haka på senaste trenderna (men lite försent) och köpa dyrt och sälja billigt.
DeleteI grund och botten tycker jag att det är så enkelt som att köpa regelbundet och diversifierat, och behålla aktierna om inget exceptionellt inträffar. Baserat på det borde jag nöja mig med breda fonder. Om inte annat så för att spara tid och administration.
Men sen är det aspekten med vad pengarna används till i olika bolag. Och där ligger jag ganska långt ut på skalan i att jag vill stötta företag som gör nytta för jorden, och då blir det plötsligt mer arbete med att välja ut vilka som platsar i portföljen utifrån den premissen.
Sen får man helt enkelt ge sig till tåls till år 2030 eller så för att utvärdera om det var smart att köpa Minesto eller inte. Men jag är ganska tålmodig och tenderar att köpa mer när det svajar istället för att sälja, och det tror jag är en positiv egenskap.