När jag och min sambo blev föräldrar funderade vi på hur vi bäst skulle organisera vår gemensamma ekonomi. Det är en fråga där det inte finns ett tydligt svar som är rätt eller fel, utan det är kul att höra hur andra har gjort och inspireras!
Vårt upplägg är att varje månadsskifte föra in inkomster och utgifter i ett kalkylark som ser ut såhär:
Inkomster
Som förälder skiljer sig inkomsten mycket över tid. Vi delar lika på föräldraledigheten men tar inte ut några föräldradagar första året utan klarar oss bra på en lön.
För att ha samma ekonomiska standard i vardagen delar vi lika på bådas lön och pensionsavsättningar. Här kan sägas att den allmänna pensionen har ett tak på 7,5 inkomstbasbelopp à 68 200 kronor per år eller drygt 42 000 kr / månad. Tjänar båda lika mycket, eller över denna gräns, vilket är fallet för oss kan den allmänna delen kvittas bort ur kalkylen. Har man olika inkomst eller tar ut föräldraledigheten ojämnt bör den tas med för att ena parten inte ska bli fattigpensionär.
Vi för in lön och tjänstepension som den inkomst vi ska dela på.
Utgifter
Vi har ett gemensamt kreditkort (re:member) för att förenkla vid handling och får därmed en enkel sammanställning över köp som inte är av privat karaktär vid månadens slut. Vi skummar igenom kontoutdraget men har ingen detaljerad uppföljning. Det fungerar fint så länge båda har en likartad syn på konsumtion och vad som är rimligt att lägga på mat och nöjen.
Utvärdering
Jag tycker att det här känns som ett rättvist upplägg. Det är ovant att inte kunna stoppa in femsiffriga belopp direkt i sparande utan istället föra över samma pengar till min sambo men även med en lön blir det pengar över. En del in i fondsparande på Savr och en del som blir över till nöjesköp på Avanza.
Tankar / återkoppling?
Det är positivt att eftersträva någonting så komplicerat som rättvisa.
ReplyDeleteI min ungdom när jag blev sambo för första gången, snart 40 år sedan, delade vi på alla fasta kostnader tex hyra. Brukade lägga matpengar i en kaffeburk, jag en större andel då det iaf i ett teoretiskt perspektiv är den manliga identiteten som äter mer. Teoretiskt alltså. Men det var aldrig delad ekonomi med gemensamt insättningskonto.
När det förhållandet tog slut för över 20 år sedan så har jag officiellt aldrig försatt mig i en sambosituation igen. Ständigt skriven i egen bostad, och mina kvinnor har haft eget boende. Kallas väl för särbo på papperet iaf.
Många gånger har jag under dessa senaste dryga 20 år känt mig som en vandrande plånbok när det feminina könet får korn på att det finns en hel del kontanter på kontot. Så jag började utelämna den lilla detaljen ur ekvationen :) Så nu är det, inom rimlighetens gräns, delad ekonomi som gäller. Naturligtvis inte på ett Ove Sundberg sätt... ;)
Vi delade kostnader innan det kom in ett barn i bilden. Men nu fluktuerar inkomsterna rejält, jag var t.ex hemma första sex månaderna och ska vara hemma igen framöver så pengar in per månad kan gå upp och ner med 25.000. Blir liksom knasigt om ena parten ska äta gröt ett halvår då.
DeleteSen är det ju trist när pengar ska sätta käppar i hjulet för en relation. Jag har bott ihop med folk som inte tjänat några pengar alls eller hankat sig fram för att de haft viktigare saker för sig än lönearbete. Jag är fine med att stå för hyran t.ex om jag sympatiserar med det de gör på dagarna. Medan det skulle kännas värdelöst att bli utnyttjad.
Jag tänker samma med gamla vänner som blivit utbrända / utförsäkrade, jag betalar gärna för jag vet att de hade gjort samma om rollerna var omvända. Medan den där "kompisen" som alltid behöver "låna" pengar i slutet av månaden får ett vänligt nej.
Pengar är komplicerat men jag gör oftast som du och låter bli att berätta vad jag har, det är svårt att genomskåda den frugala livsstilen för utomstående :)