Bland morgonrubrikerna var det en som stack ut, nämligen att TopRight Nordic lägger bud på stamaktier och teckningsoptioner (TO3) i ChromoGenics. Eftersom jag har en fot inne i så gott som varje miljöföretag med intressanta patent och klena finanser råkar jag ju redan sitta på ett visst innehav i båda bolagen. I TopRight Nordics fall är det främst patenten för LED-lysrör som lockat och i ChromoGenics forskningsbakgrunden från Ångströmlaboratoriet och deras unika energisparande glas.
ChromoGenics har prövat tålamodet hos sina ägare med ett par riktigt usla år där man först hade kvalitetsproblem hos en underleverantör, för att sedan gå över till en utdragen historia av att ersätta underleverantören med inhouse-produktion som fortfarande inte är i mål. Man har behövt återkalla sålda produkter och har inga nya att kränga.
Jag kan tydligt ana varför TopRight Nordic tycker att det är ett bra budläge. Jag kan också förstå varför TopRights ägare blir sura och tycker att det verkar vara bortkastade pengar.
Det jag inte förstår är varför ChromoGenics ägare skulle tacka ja. Budpremien är låg och betalas i nytryckta aktier. Ett saftigt bud i reda pengar hade varit en sak, men det här?
För mig är ChromoGenics ett bolag som antingen går i konkurs eller kommer mångdubblas i värde. Att de tar en order på 23 miljoner fast de inte ens kan tillverka sin egen produkt säger något om potentialen. Jag har ingen lust att späda ut min eventuella framtida vinst eller förlust i ChromoGenics mot en mindre dito i TopRight och kommer tacka nej till budet. Min förhoppning är att styrelsen går ut och avråder och att det här skambudet inte går vidare.
No comments:
Post a Comment