Blackrock och de arga gubbarna

 Handel på börsen innehåller ett visst mått av känslor. Nyfikenhet, glädje, förvåning, rädsla och ilska. Jag försöker tänka igenom vilka känslor som är inblandade i mina beslut och inte agera för mycket i affekt. Samtidigt som jag inte vill lägga bort känslorna helt - jag tycker att börsen många gånger är irrationell och att bara agera på siffror behöver inte vara rätt.

Något som fått känslorna att svalla högt på sistone är Blackrocks avisering om att hållbarhet och diversifiering ska bli en ännu starkare del av deras strategi framgent, se här och här. Blackrock är näst största ägare på Stockholmsbörsen efter Investor så det här är ett beslut som ger konsekvenser.

Varför är det här kontroversiellt? Min förklaring är att många svenska män har svårt att se sina egna privilegier. Att dubbelt så många män som kvinnor sitter i bolagsstyrelser förklaras aldrig med att män kvoteras in - medan samma uttryck är ett stort rött skynke när Blackrock vill se större spridning i styrelserna. Att gräddfilen som många män har glidit genom börjar diskuteras kan självfallet upplevas som ett hot mot den egna positionen.

Som investerare tänker jag att de som direkt går i försvarsläge missar något viktigt, nämligen den ekonomiska aspekten. Finansforskaren Karin Thorburn skriver såhär:

FLER KVINNOR KAN GE MER AKTIVA STYRELSER. Forskning tyder på att fler kvinnor i styrelserummen höjer kvaliteten på styrelsearbetet. Kvinnor har ofta ett värdefullt utifrånperspektiv, stärker styrelsens övervakande funktion och skärper kraven på lågpresterande vd:ar. Det finns också ett samband mellan andelen kvinnor i styrelsen och könsbalansen i företagets ledningsgrupp. Dessutom har kvinnliga ledamöter en högre närvarofrekvens än män och det går att se en positiv effekt även på männens närvaro när kvinnoandelen ökar.

Trots de positiva effekterna på styrelsearbetet, och ett uppvisat positivt samband mellan könsbalans i styrelsen och till exempel högre avkastning på eget kapital, högre räntabilitet på totalt kapital och högre försäljningstillväxt, så håller inte lönsamhetsargumentet för fler kvinnor i styrelserna. Det är svårt att bevisa ett orsakssamband. Gjorde kvinnorna företaget mer lönsamt, eller tar framgångsrika företag in fler kvinnor?

 Personligen tänker jag såhär: den som vill vänta in ytterligare ekonomisk forskning runt kvotering borde alltså nöja sig med att styra sina investeringar helt mot företag med diversifierad styrelse, för att dra fördel av att de överpresterar över tid.

Min egen lekmannaanalys (och jag antar att Blackrock gjort en bättre) är att kvotering nog kan addera värde till företag med gubbstyrelser. Inte för att ett enstaka kvinnligt alibi behöver göra skillnad i sig. Men jag tror att det finns ett värde i att valberedningen tvingas leta utanför bastugemenskapen efter kompetenta profiler, och när de väl har hittat en första ny ledamot, så blir det lättare att rekrytera ytterligare kompetens som tidigare dragit sig för det gubbiga sammanhanget. Win-win.

Jag har inget aktivt ägande i Blackrock men debatten har gjort mig positiv till att de har en långsiktigt hållbar ekonomisk plan. Jag kan absolut tänka mig att investera i Blackrock-produkter framöver i tro om god avkastning.